Störst av allt

Nu känner jag att är dags att uppdatera här!

Det är en slags befrielse med en plattform som man kan fly till och lätta på tankarna. Jag läser nämligen Isabella Löwengrip’s blogg sporadiskt och att hennes plattform funnits i snart tio år inspirerar mig till att göra en liknande resa. Bara det att jag vill göra det på mina villkor. Hennes innehåll har utvecklats från att skriva om tonårsfester till att skriva om sann entreprenörskap; och allt vad det innebär. Till exempel läste jag hennes game-plan under de mest intensiva veckorna: då stryker hon alla sociala aktiviteter med vänner, maximerar jobb, mat, träning, hälsa – you name it. Himla inspirerande.

Nå – vad har hänt sen sist?

Jag har börjat termin fyra på juristprogrammet. Alltså, termin fyra- snart halvvägs! Jag är stolt över var jag är idag. Jag har satt upp nya mål inför kommande år och vill påstå att jag är på rätt väg framåt mot mina större, mer långsiktiga mål och drömmar i livet. Jag har under året insett vikten med mental styrka. Sedan jag var liten och började tävla i simning har min pappa verkligen präntat i mig att: “du är stark. tänk positivt. tyck inte synd om dig själv.” – ni förstår. Men det är inte förrän nu som jag förstår vilken skillnad det gör att tänka så. Varje dag vaknar jag och säger till mig själv att jag är bäst. Bäst på att vara mig själv. Det dyker upp nya motgångar varje dag. Så det skadar ju knappast att tänka så.

En annan sak som jag insett är att jag faktiskt är väldigt stark. Vet inte vilket mått jag förhåller mig till när jag säger så, men man kanske inte måste mäta den typen av styrka med några objektiva kriterier. Styrka är en känsla. Styrka är en kraft som man känner inom sig. Den kraften växer med motgångarna. Och en motgång som nästan är obligatorisk i studentlivet är att få sitt hjärta krossat. För det är absolut varken något ovanligt eller något att skämmas för. Jag läste något väldigt fint av Lev Tolstoj’s “Efter balen”, men jag passade på att skriva om den lite så att den förhåller sig till min egen historia bättre:

“Kärleken är ett idiotiskt påhitt. Kärleken är inte ens hälften så användbar som logiken, man kan ju inte bevisa något med den: den förespeglar en saker som aldrig förverkligas, och den får en att tro en massa otroliga saker. Faktum är, att den är totalt onyttig och eftersom endast nyttan betyder något i vår tid ska jag genast återvända till juridiken och börja studera systemet.”

Att studera juridik är alltså inte så pjåkigt. Jag lever trots allt i en värld för de ovisa.

Så vad kan vi dra för slutsatser från allt det här? Att vara självständig är att vara stark. Finns det något samband med att Löwengrip fördubblat sin omsättning från det att hon skilde sig? Kanske. Hon valde åtminstone sig själv och sin karriär, framför kärleken. För störst av allt är inte kärleken. Störst av allt är du.

/ Julia.