Kärleken för sig själv kan aldrig kosta en för mycket

Jag är tillbaka på hemtrevlig mark (Juridicum) och det känns förträffligt att påbörja studierna igen. Kanske inte för att jag känner ständigt njutning av att diskutera den juridiska tillämpligheten i varje lagrum, men snarare för att jag är på rätt väg. Jag vet vad jag vill.

Under det gångna året har jag verkligen prövat mina egenskaper i olika situationer. Allra mest mitt tålamod. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå vad jag gått igenom, men min inre resa har varit både traumatisk och väldigt lycklig. Och resan stannar inte på något vis nu. Ingen av oss kan nog bli kompletta, fullständiga människor, vilket någonstans gör livet vackert att leva. Det är också en befrielse av vetskapen att man klarar sig själv, och inte behöver förlita sig på någon annan. Att vara ensam är en konst, som jag tycker alla borde lära sig att bemästra. Då tror jag världen skulle bli en lite bättre plats att leva på.

Jag är tacksam för er som gjort resan tillsammans med mig, ni som funnits där och vill mig väl. Jag värdesätter relationer mer än någonsin. Tack – det känns tryggt att ha med er framåt. Låt oss fortsätta göra resan tillsammans.

Julia