Att kämpa för frihet

Dagarna går i rekordfart. Jag har känt mig ovanligt ensam och det gör jag fortfarande, men på ett bra sätt. Jag har fokus och jobbar mot mina mål. Försöker med jämna mellanrum påminna mig om att detta är mina hundår, och då gäller det att ligga i och inte ge upp. Livet har tagit en ny riktning och det är jag glad över.

Såg för övrigt filmen 438 dagar – någon som har sett den? Kort handlar den om yttrandefrihet och varför det kanske är en av de viktigaste rättigheter vi har. Även om jag inte håller med om all kritik som framförs mot t.ex. Bildt, är jag tacksam över att bo i ett land där den kritiken kan föras fram. Den påminde mig också om det som jag vill dedikera mitt liv att jobba för: rättvisa (rätten till rättvis rättegång), demokratisering och frihet. Det finns mycket att göra när länder inte ens har självständiga domstolar och där man använder metoder i form av våld för att få människor att erkänna. I dessa länder, t.ex. Etiopien, är det regimen/militären som ska stå till svars för den inhumana politik som förs och de rättigheter som kränks. Jag är övertygad om att människor i sig är goda och filmen visade verkligen på att det finns enskilda människor i diktatoriska länder som kämpar (och står upp) för den frihet som de så desperat förtjänar. Vilka hjältar. Vi alla kämpar för frihet, men på helt olika nivåer. Det kan vara sunt att påminna sig om och kan därför rekommendera er att se filmen.

Livet är verkligen spännande just nu. På alla fronter. Vi hörs snart igen.

Julia