The Power of Luck

Sex flygningar på en vecka – så blir det när man vill hinna med så mycket som möjligt.

På Arlanda påväg mot Åre träffade jag Greekazo. Vi åt middag på samma resturang och hann prata en del, allt från livet i förorten till hans framgångar. Kul med nya perspektiv.

Sverige är verkligen vackert. Pärlerosmoln.

Här kommer några bilder från min vecka i Stockholm,

Jacka: Filippa K. Kjol/tjocktröja: Mango. Skjorta: Ralph L. Skor köptes för längesen. Behöver nog nya nu, dessa skor har verkligen gått med mig genom hela 2019, haha.

Fick också möjlighet att besöka en bekant som är VD för Mendi, ett startupbolag som tränar hjärnan. Himla cool produkt som jag ser fram emot att se mer av. Bilden är från en helt magisk dejt. Även det hann jag med!

Egentid. Hämtmat. Långa bad. Bjöd in min fina vän Lovisa, vi pratade i flera timmar. Älskar (framförallt) kvinnor som jag kan dela mina stora ambitioner med.

Så – innan Stockholm hann jag även med Sälen, Åre och några dagar hos min bästa barndomsvän i Norge. När vi var små bodde vi i princip grannar; vi växte upp i en småstad i förhållandevis trygg miljö. Det jag inte visste dock, var att det gått riktigt snett för många från vår uppväxt. Några är hemlösa, missbrukare eller lever med grova psykiska sjukdomar. Det fick mig att känna en tacksamhet för den väg jag gått.

– det kunde ju likväl varit jag.

Jag minns att jag under högstadiet började umgås med ungdomsgäng från storstaden. Det var spännande att provröka, trots att jag tränade simning åtta gånger i veckan. En sak som jag dock aldrig provade var droger. Min pappas sida har en extremt tragisk bakgrund och det vore ett svek för mig att prova det. Oavsett droger – jag skulle kunna hamna i fel gäng och bli någon helt annan.

Jag är inget annat än tacksam för att jag prioriterade min skolgång – trots att jag nästan dagligen blev mobbad och hotad till misshandel. Jag är tacksam för att jag hittade politiken, åkte till USA på utbytesår och träffade människor med lika stora visioner som jag. Människor som ville förändra världen. Jag är tacksam för att jag hade en samhällslärare som såg mig och mitt engagemang – som gav mig belöning för att jag stod upp för rättvisa, både i som utanför klassrummet. Jag är tacksam för att jag aldrig provat droger eller fastnade med fel människor. Jag är tacksam för att jag lyfte blicken från en småstad, till något större. Jag visste att livet hade mer att erbjuda. Under senare år börjat tro mer och mer på ödet, och jag vet att jag har ett öde att följa och leva efter. Kanske är det mina gener. Kanske är det tur. Eller kanske är det bara ett survival-mindset. Vad tror ni?

Kan varmt rekommendera intervjun med Jay-Z och Warren Buffet, som talar om just the power of luck. Jay-Z lyckades, men många av hans barndomsvänner gjorde inte det. En av hans bästa barndomsvänner satt i fängelse i fjorton år. Jay-Z säger:

– det kunde likväl varit jag.

Har ni några funderingar kring detta, tveka inte att höra av er.

Kram,

Julia