Låt inte din meningsmotståndare definiera vem du är

När jag var på utbytesår i USA och bodde på internatskola var det som att gå in i en brottningsmatch. På ena sidan stod det “förverkliga dig själv” och på andra “var lojal mot reglerna”. Det fungerar aldrig, inte ens inom juridiken, att applicera samma regler på en större grupp människor (inte ens det demokratiska systemet är felfritt tbc). Mitt politiska engagemang växte snabbt därifrån och fortsätter göra. Man måste bara hitta sina egna vägar att koppla samman världen på.

Vad du än är eller försöker bli, låt inte din meningsmotståndare döma vem du är. Endast du vet vem du är och vad du verkligen vill. Gå din väg och följ dina drömmar. Det är precis vad jag gör nu.

Nu inleder mitt företag Businify samarbete med en advokatbyrå i Stockholm. Så himla roligt. Men mer om det senare.

/ Julia

Att tacka nej

En av mina mentorer sa en gång till mig: “Tacka 90% nej och 10% ja.” Hans ord har etsat sig fast i mitt huvud. Det har blivit en slags regel som jag med åren försökt följa slaviskt. Men det har inte varit helt lätt, och fortfarande kan jag få ångest av att jag tar fel beslut. Att lära sig tacka nej, och ännu viktigare, att ta beslut, är i min mening en viktig ledarskaps-skill. Tycker att denna TED-talk videon beskriver det så bra.

Livet blir faktiskt lättare när man inte dividerar beslut som rätt eller fel. Även B. Obama talade om att det inte finns rätt eller fel beslut, det är endast dina argument till varför ett beslut är bättre än det andra, som gör att ett beslut passar dig bättre än det andra. Förstår ni hur jag menar? Såhär brukar jag tänka: Längs med livet dyker det upp nya möjligheter hela tiden. Tänk på vilka mål du har, vilka drömmar du har, och fråga dig själv “kan detta hjälpa mig att nå mitt mål/mina drömmar?” – oftast är ju svaret nej. Det kan låta rätt hårt, men tid är en resurs som vi inte kan köpa mer av. Just därför brukar mina beslut inte bli vad jag vill just nu, utan vad jag vill i framtiden. Utfallet blir då 90% nej och 10% ja, vilket gör det lättare att tacka nej.

Hoppas detta kan hjälpa någon med beslutsångest där ute. Hörs snart igen.

Julia

Att kämpa för frihet

Dagarna går i rekordfart. Jag har känt mig ovanligt ensam och det gör jag fortfarande, men på ett bra sätt. Jag har fokus och jobbar mot mina mål. Försöker med jämna mellanrum påminna mig om att detta är mina hundår, och då gäller det att ligga i och inte ge upp. Livet har tagit en ny riktning och det är jag glad över.

Såg för övrigt filmen 438 dagar – någon som har sett den? Kort handlar den om yttrandefrihet och varför det kanske är en av de viktigaste rättigheter vi har. Även om jag inte håller med om all kritik som framförs mot t.ex. Bildt, är jag tacksam över att bo i ett land där den kritiken kan föras fram. Den påminde mig också om det som jag vill dedikera mitt liv att jobba för: rättvisa (rätten till rättvis rättegång), demokratisering och frihet. Det finns mycket att göra när länder inte ens har självständiga domstolar och där man använder metoder i form av våld för att få människor att erkänna. I dessa länder, t.ex. Etiopien, är det regimen/militären som ska stå till svars för den inhumana politik som förs och de rättigheter som kränks. Jag är övertygad om att människor i sig är goda och filmen visade verkligen på att det finns enskilda människor i diktatoriska länder som kämpar (och står upp) för den frihet som de så desperat förtjänar. Vilka hjältar. Vi alla kämpar för frihet, men på helt olika nivåer. Det kan vara sunt att påminna sig om och kan därför rekommendera er att se filmen.

Livet är verkligen spännande just nu. På alla fronter. Vi hörs snart igen.

Julia