Publication2

USA:s första kvinnliga president skulle ha blivit en förebild för hela världen

9 november, 2016/i Publications /av Julia Klingberg

Min krönika skulle ha handlat om varför USA:s första kvinnliga president är en viktig förebild för hela världen. I stället kliver en tacksam Donald Trump ut på scen och håller sitt segertal. Amerikanska flaggor viftar ivrigt, medan resten av världen suckar uppgivet.

Med slagkraftiga berättelser ackompanjerade av musikvideor av Beyoncé har feminismens vokabulär fått internationellt genomslag. Jag hade hoppats att en kvinnlig president kunde vara en världsledare och kvinnlig förebild inom alla grenar inom samhället. Kanske skulle hennes valvinst inspirera den svenska jämställdhetsdebatten och bli en förebild för universitet som på riktigt fick dem att satsa på jämställdhetsfrågor.

Inom akademin bidrar den ojämna könsbalansen till att ambitiösa kvinnor inte når toppen inom sina branscher. Lundagård har tidigare rapporterat att drömmen om ett jämställt universitet är långt från verklighet. Av alla professorer vid universitetet är 76 procent män.

Det behöver inte vara numerär balans, men statistik visar tydligt att universitetet som helhet inte fokuserar på jämställdhet. Trots att universitetet redan har en policy för jämställdhet, likabehandling och mångfald. Trots att universitetet satsat miljontals kronor på jämställdhetsarbete förekommer en ojämn könsfördelning redan på grundutbildningen.

Hur ska Sverige nå verklig jämställdhet inom andra branscher om ojämställdhet förekommer redan i början av karriären? Och hur speglar akademin resten av samhället?

Inom advokatbranschen är knappt två av tio delägare kvinnor, trots att det är fler tjejer än killar som tar examen från juristprogrammet.

Inom näringslivet kämpar kvinnor med att nå börsbolagens ledningsgrupper. För få kvinnor når ledarpositioner och således ekonomisk frihet. I Sverige finns knappt 12 procent kvinnliga aktiva aktieägare.

Inom politiken saknas oftast kvinnans röst när de beslut om påverkar människor allra mest ska fattas. Internationellt är 13 procent av fredsförhandlarna kvinnor och de är i minoritet i alla världens parlament. Margot Wallström är Europas enda kvinnliga utrikesminister.

USA kunde ha fått sin första och enda kvinnliga president genom landets 350-åriga historia. Hillary Clinton skulle blivit den förebild som vi alla så desperat behöver. Inte minst akademin där det oftast saknas kvinnliga förebilder.

Men Trump vann och därmed behöver vi själva samla våra gemensamma krafter för att spräcka glastaken. Det är dags att ställa krav på universitetet och att ta jämställdhetsfrågorna på allvar, för att en gång för alla nå verklig jämställdhet. Utan Trump och hans kvinnoförnedrande omklädningsrumssnack.

unknowng

USA:s första kvinnliga president skulle ha blivit en förebild för hela världen

Dagens programbaserade högskola är en förlust för Sverige

17 oktober, 2016/i Publications /av Julia Klingberg

Utbudet av fristående kurser minskar och politiker tror möjligen att den programbaserade högskolan är ett effektivt sätt att göra studenter mer anställningsbara. Men jag är övertygad om att den programbaserade högskolan tvärt om är kostnadskrävande, begränsar våra valmöjligheter och gör oss mindre anpassade till framtidens arbetsmarknad.

Lunds universitet har sedan ett antal år tillbaka haft en överproduktion av utbildningsplatser, som innebär att de utbildar fler studenter än den statliga finansieringen är avsedd för. Detta drabbar främst de fristående kurserna. Ett exempel hittas på naturvetenskapliga fakulteten.

För de studenter som önskar fördjupa sig inom matematik för att läsa in en behörighet eller fördjupa sina kunskaper måste från och med nästa termin söka kandidatprogrammet i matematik på 180 högskolepoäng (hp) om de vill läsa någon av kurserna på första terminen i matematik. Det innebär att studenter kommer antas till ett program för att sedan hoppa av när de läst de kurserna de behöver. Det innebär att utbildningsplatser står tomma, vilket är ett systematiskt resursslöseri.

Med dagens byråkratiska system hindras dessutom många som läser kandidatexamen från att läsa två program samtidigt. Universitetens antagningsenhet gör endast få undantag, vilket är mycket svårt och begränsat att få igenom. Ambitiösa studenter borde istället få fri tillgång att läsa upp till 60hp per termin. Det borde finnas en möjlighet att i större utsträckning läsa kurser på fristående basis, givet att behörigheten finns och att studenten tar sig igenom antagningskonkurrens till kursen. Givetvis bör vissa undantag göras för kurser på yrkesprogrammen där helheten är viktig för den framtida yrkeskompetensen.

Faktum är att enligt SCB hoppar nästan var tredje student av sitt yrkesprogram. Om vi vill få bukt med detta problem måste valmöjligheten att läsa fristående kurser finnas i högre grad. Då slipper vi dessutom ett system som gör att studenter slentrianmässigt kan ansöka program för att sedan hoppa av.

Dagens system begränsar de studenter som vill forma sin egen utbildning. Samtidigt har vi studenter ett CSN-lån som tickar med en maxgräns på tolv terminer. Att inte få fylla dessa terminer med vad man vill, är att begränsa investeringsmöjligheterna sin egen utbildning. Vi borde få välja hur vi lägger upp de tolv terminerna och vad de ska innehålla.

Att läsa två olika program eller flera friståendekurser samtidigt, kan ge en djupare och mer tvärvetenskaplig förståelse. Tvärvetenskapliga kunskaper kan sedan i sin tur bidra till en mer dynamisk arbetsmarknad där företag utvecklas bättre internt, vilket är gynnsamt för samhället. Den svenska högskolan bör inspireras av USA där studenter accepteras till ett universitet och därefter får fri tillgång till att läsa vilka kurser de vill, detta leder till en uppsjö av olika kandidatexamina vilket bidrar till att studenter får olika kunskaper, en mångfald som framtidens arbetsmarknad behöver.

Det är dumt att placera människor i fack för att massutbilda människor i program fyllda med analoga kunskaper. Vi behöver omstrukturera den programbaserade högskolan och istället låta studenters valmöjligheter stå i fokus med fler fristående kurser. Dagens stelbenta programbaserade högskola är en förlust för Sverige.

unknowng

Dagens programbaserade högskola är en förlust för Sverige

Det totalitära studentlivet

15 september, 2016/i Publications /av Julia Klingberg

Mitt i natten ramlar vi in på en efterfest vid Esplanaden. Folk är glada och dansar, men den här gången dansar vi inte sent in på morgontimmarna. Mitt i vimlet avbryts jag istället av någon som fått reda på att jag är moderat. Här börjar hatet.

Jag är inte feminist. Jag är emot kvotering och för en fri marknad med vinster i välfärden. Och jag vill att högskolor ska kunna ta ut studieavgifter.

– ”Din jävla idiot”

– ”Hur fan kan du stå för det”

Kollektivt kritiserar en partipolitisk vänstergrupp mina politiska ståndpunkter, utan att jag ens börjat debattera. Jag får istället utstå personliga angrepp och hat. Detta hat återfinns inte endast på efterfester i Lund. Det förekommer i princip överallt men i synnerhet på nätet.

Hatet sprids till och med av riksdagsledamöter.

Hanif Bali, moderat riksdagsledamot, skriver i ett inlägg på Facebook hur Vänsterpartiets riksdagsledamot och utbildningspolitiska talesperson Daniel Riazat kommit med bisarra påhopp endast på grund av att Bali haft “fel” åsikt gällande medicinsk åldersbedömning på flyktingar.

Men hur ska samhället uppnå absolut yttrandefrihet om inte våra främsta företrädare, våra folkvalda riksdagsledamöter, kan respektera den?

Mänskligheten ska inte tysta en enskild människa. Och jag är inte berättigad att tysta hela mänskligheten. Enligt mig har yttrandefriheten inga gränser, såvida den inte skadar en annan person.

I demokratin ingår yttrandefriheten som en av de ultimata förutsättningarna för ett fungerande samhälle. Dessutom är det fria ordet den avgörande skillnaden mellan totalitära regimer och demokratiska länder.

Åsikter som anses provocerande måste anses gynna studentlivets debattklimat. En princip som frodar motargument, möjliggör ny kunskap och skapar ett aktivt debattklimat.

Som ny utbildningspolitisk krönikör vill jag slå larm för obekväma åsikter, kontroversiella uttalanden och en del dispyter mot vänster. Det är viktigt att Lundagård är ett öppet forum för kontroversiella åsikter. Lundagård måste välkomna de som inte är politisk korrekta- de som inte välkomnas på Esplanadens efterfester.

unknowng

Läs på Lundagard.se http://lundagard.se/2016/09/15/det-totalitara-studentlivet/

15 september 2016 Julia Klingberg

The Four-Temperament by Josiah Cottle

15 juli, 2016/i Publications /av Julia Klingberg

The Four-Temperament

The Four-Temperament Ensemble is a prominent trope in any work with a group of four characters. When four people are hanging out, one can usually be expected to see four different personalities. It’s true in Teenage Mutant Ninja Turtles, Seinfeld, and the A-Team. Each of these four people is given an association to the Four Humors, a personality assignment based on ancient pseudoscience about the fluids in the human body. Blood, black bile, phlegm, and yellow bile were said to create different personality types based on how they were balanced. Someone with an overabundance of blood in their body was said to be sanguine, which referred to one who was people oriented and an extrovert. Phlegmatic individuals, those with more phlegm, were said to be task-oriented and introverted, or the opposite of sanguine. Melancholic, or those with more black bile, are introverted and people-oriented, and the most likely to be in touch with emotions. Lastly, those with more yellow bile than anything were called choleric, and they were believed to be natural leaders. As task-oriented extroverts, they would be perfect to work with the other three.
So, what does this have to do with fiction? Well, as stated before, the Four-Temperament Ensemble is a staple of just about any genre. The list of works that use the ensemble is longer than the list of those that don’t, but in addition to the aforementioned, The Fantastic Four, Cracked: After Hours, Homestuck, Red vs Blue, The Breakfast Club, Ghostbusters, Sex in the City, and The Godfather all use it, and even the various actors for James Bond have played the titular spy in each of the four temperaments.

Now, why does pop culture use this theory of personality? After all, the science behind it has been disproven. Well, while the science isn’t true, the fact still remains that these four personalities exist and work well together. Without the sanguine individual, the group is left without a default “fun guy,” no one to get them to let loose. Without the melancholic, no one would be left to mediate the group’s emotions. Without the phlegmatic, the voice of reason and logic is lost. And without the choleric, there is no leader to bring the other three together. So each personality balances out. The theory I have is that, though each of the four is different and sometimes, two of four should by all means hate each other, these personalities are drawn to one another like magnets. If you look at your own social group, try thinking of a group of four that’s formed up and try to match them into the temperaments. You’d be surprised at how well it lines up.

FourBasicTemperaments

Written by Josiah Cottle.